Ett forum..
Som jag läser på ibland är "attention", det är ett forum som är jättebra för människor med npf- problematik. Många har fortfarande bilden av adhd problematik att den som har adhd är en halvgalen psykopat som inte kan sitta still och är allmänt otrevlig. Trist! Eller hur!?
Så är ju inte fallet direkt då! Jag förvånas över hur många som skriver och berättar om upplevelsen de fick när de fick bekräftat att de har adhd.. Många har samma upplevelse.
Jag känner igen mig så mycket i dessa berättelser. När jag fick min diagnos fick jag panik, "har jag adhd"? Men jag är ju inte som en gummiboll, jag kan ju koncentrera mig (kan jag??) :-/, men exempelvis så passar jag alltid tider, jag kan planera och ha framförhållning massor med saker som jag kan.. Ok nu vet vi vad jag kan men vad är jag sämre på då? Eller vad kan jag inte? Nu blir det jobbigare..... :-)
Jag kan lätt säga att jag har svårt att klara av att leva ett liv i harmoni, jag får inte något lugn i min själ. Varje dag kan kännas som ett gigantiskt berg som ska bestigas, jag är trött bara jag vaknar ibland, det som är uttröttande är alla tankar som far runt i huvudet. Medicinen hjälper mig jättebra (ibland).
Det svåra är dock att veta vem man ska berätta för att man har adhd! Eller ska man berätta det alls? Jag har upptäckt att människor oftast har en fördomdfull bild precis som jag hade, om jag berättar att jag har det så behandlas jag genast på ett annorlunda sätt, lite grann som att jag inte kan tas på allvar,. Min personlighet har försvunnit och ersatts av en diagnos, om jag blir arg så beror det på adhd, om jag kommer lite för sent så beror det på,, just det.. Lite tråkigt faktiskt. Men jag kan säga att ingen skulle kunna ana att jag har det som jag jobbar eller pluggar med, vet ni varför? Jo det beror på att de flesta har en bild av hur man är som person och jag stämmer inte in i den mallen, usch vad vi begränsar oss som individer när vi är så trångsynta och fördomsfulla! Om jag skulle välja bort människor på grund av att jag har förutfattade meningar så skulle jag oxå begränsa min utveckling och det vill jag inte. Läs om vuxna människors berättelser om adhd, finns överallt på nätet i bloggar och på forum, sätt dig in i hur det verkligen är, jag lovar att det är utvecklande och samtidigt kanske du upptäcker att du tillhör vår fina lilla skara för vi är olika trots våra diagnoser...
Ha en trevlig dag// J
Så är ju inte fallet direkt då! Jag förvånas över hur många som skriver och berättar om upplevelsen de fick när de fick bekräftat att de har adhd.. Många har samma upplevelse.
Jag känner igen mig så mycket i dessa berättelser. När jag fick min diagnos fick jag panik, "har jag adhd"? Men jag är ju inte som en gummiboll, jag kan ju koncentrera mig (kan jag??) :-/, men exempelvis så passar jag alltid tider, jag kan planera och ha framförhållning massor med saker som jag kan.. Ok nu vet vi vad jag kan men vad är jag sämre på då? Eller vad kan jag inte? Nu blir det jobbigare..... :-)
Jag kan lätt säga att jag har svårt att klara av att leva ett liv i harmoni, jag får inte något lugn i min själ. Varje dag kan kännas som ett gigantiskt berg som ska bestigas, jag är trött bara jag vaknar ibland, det som är uttröttande är alla tankar som far runt i huvudet. Medicinen hjälper mig jättebra (ibland).
Det svåra är dock att veta vem man ska berätta för att man har adhd! Eller ska man berätta det alls? Jag har upptäckt att människor oftast har en fördomdfull bild precis som jag hade, om jag berättar att jag har det så behandlas jag genast på ett annorlunda sätt, lite grann som att jag inte kan tas på allvar,. Min personlighet har försvunnit och ersatts av en diagnos, om jag blir arg så beror det på adhd, om jag kommer lite för sent så beror det på,, just det.. Lite tråkigt faktiskt. Men jag kan säga att ingen skulle kunna ana att jag har det som jag jobbar eller pluggar med, vet ni varför? Jo det beror på att de flesta har en bild av hur man är som person och jag stämmer inte in i den mallen, usch vad vi begränsar oss som individer när vi är så trångsynta och fördomsfulla! Om jag skulle välja bort människor på grund av att jag har förutfattade meningar så skulle jag oxå begränsa min utveckling och det vill jag inte. Läs om vuxna människors berättelser om adhd, finns överallt på nätet i bloggar och på forum, sätt dig in i hur det verkligen är, jag lovar att det är utvecklande och samtidigt kanske du upptäcker att du tillhör vår fina lilla skara för vi är olika trots våra diagnoser...
Ha en trevlig dag// J
Kommentarer
Postat av: c
Kan helt å fullt hålla med!!!
Man är inte en person, utan en diagnos. Vilket oxå många har fördommar om. Har man ADHD så slåss man och är gäng-medlem. I alla fall så tror folk som jag känner det (dom vet inte att jag har ADHD).
Trackback
