jumo "idag, igår, imorgon"

Ibland springer jag bara på något som ger mig känslan av behag, känslan av värme och kärlek. Det kan vara så att jag ibland inte märker hur gott jag mår förrän efteråt.

När mycket i livet går ut på att jämföra, glänsa, visa osv, så blir det så påtagligt skönt när jag upptäcker att det jag nyss upplevde fick mig att känna känslor som är riktiga och Inga "plastkänslor".

Med plastkänslor menar jag vardagliga händelser såsom att jag var starkare än den andra mannen på gymmet, eller att min bil är nyare än grannens. Plastkänslor är synonymt med känslan man får av att ha gjort något ibland onödigt bra om ni förstår mig.

"Den gröna milen" är en film som ger mig känslan jag pratar om, den filmen är helt fantastisk. Jag vill bara krypa upp i hörnet av soffan med en stor näsduk och snyfta och bara njuta, bara få vara den personen som är så "fel" i mångas ögon och egentligen så är det den personen i oss alla som är viktigast. Den personen som måste få komma ut och finnas, tänk att vi döljer det viktigaste vi har för andra.  Jag undviker tom att gråta framför tv-n om frun är med.

Bara därför måste jag göra reklam för en film min son tipsade mig om häromdagen, den heter Once och är en irländsk film med fantastisk musik, den filmen grep tag i mig efteråt. Den är inte sorglig utan bara härligt bra, jag lägger in en länk på en av låtarna.

Kärlek // J