jumo "idag, igår, imorgon"

Igen efter en del bestyr ute på stan, tomt här, frun är bortrest, barnen är hos sin mamma och jag känner hur jobbigt jag tycker det är att vara själv..

Jag fattar inte vad som händer med mig när jag blir ensam? Jag känner mig nästan övergiven och jag har alltid varit sådan. Separationer överhuvudtaget är något som jag har svårt för, eller om man ändrar rutiner. Rutinändringen kanske ingår i separationen, jag menar att det är ändringen av rutinen som gör det jobbigt för mig i en separation?

Jag har ett fantastiskt öga för detaljer, min fru skrattade gott åt mig när vi var i Turkiet i somras, jag hade koll på exakt vilka som bodde och var på hotellet de bodde, jag visste om det hade kommit nya semesterfirare och vilka som saknades. Jag snappar upp detaljer och händelser på en gång när jag kommer till en plats jag inte känner igen eller varit på tidigare.
Märkligt är det och jobbigt ibland för det blir ett rent h-vete att hålla koll på alla, ingår i min adhd tydligen..

Något mer som ingår är att jag inte har tillgång till ett filter som gör så att jag kan fokusera på en sak  när det händer andra saker i närheten. Om jag står och pratar med någon på en affär så hör jag samtidigt vad alla andra runt omkring pratar om, jag vet ofta om några är osams eller så, för det har jag snappat upp! Inte konstigt att jag blir trött och irriterad bland folk.

Nåväl, jag lever och är frisk. Fredag kväll igen då, ska åka och handla mat och steka en kraftig biff till mig själv, jag ska köpa nötter som jag ska äta framför tv-n. Undrar om jag hittar något intressant att titta på? Annars finns ju alltid Let's dance, jag tror att Så ska det gråta, förlåt låta menar jag börjar ikväll på ettan... alltid något!

Om jag fick bestämma bara en dag eller vecka i Sverige så skulle jag dra in alla utlandsbidrag, jag skulle riva upp alla gamla förlegade regler och paragrafer och bygga upp ett nytt samhälle i Sverige!
Jag skulle se till att alla som bor i Sverige får hjälp, alla uteliggare, alla utsatta barn, alla arbetslösa!  Sedan när allt på hemmaplan börjar ordna upp sig så vänder vi oss med gemensamma krafter mot hjälpbehövande.

Jag har en tro på att man måste hjälpa dem som är nära oss för att känna att hjälpen behövs, genom att skicka pengar till Gaza eller fadderbarn så backar man bort från de som finns nära oss. På det viset behöver man aldrig känna hur det känns, man kan istället frigöra sig med hjälp av fördomar. Sen kan man sitta hemma och ha gott samvete för man har ju gett pengar till Röda korset.

Nä nu ska jag nog äta, märker på mitt skrivande och känner i mitt huvud att jag behöver kolhydrater!!

Ha en trevlig helg!! // J