jumo "idag, igår, imorgon"

Visst är det så att vi gömmer bort dem vi älskar på grund av att vi har dem så nära oss.. Vi är så vana vid att allt fungerar som det ska och därför behövs ingen ansträngning.  Eller är det så att en del av oss har så fullt upp med att hitta vad livet går ut på så vi glömmer att det finns människor som lever nära oss och behöver vårt stöd och vår närhet?

Jag vet inte, hoppas att jag är kärleksfull, Håkan  http://www.hakanbergman.se/rb/ skriver i sin blogg om drömmar och hur man ska uppfylla dem, hur man ser på "drömmare" i Sverige. Min son har alltid haft en dröm, hans dröm är att få hålla på med musik, han är jätteduktig. Det finns en mängd med olyckskorpar som skriker i kör -han måste få en "riktig" utbildning, så att han kan få arbete! Vet ni, jag struntar i dem, han kommer att få ett arbete, jag är helt säker på det! Att få se honom göra det han vill, att få lyssna på honom när han berättar om sina texter eller när han sjunger ger mig mer glädje än vad det skulle göra om han studerade på byggprogrammet eller fordon... Alla andra går ju där redan, de skaffar sig en yrkesutbildning!!

Jag tror att det är kärlek, att man visar sina barn hur man blir en bra människa samtidigt som man låter dem välja vad de vill syssla med. Istället för att göra som alla andra så låter man dem få vara som de är, man hjälper och peppar dem framåt i sina drömmar. Om det nu visar sig att drömmen inte blev uppfylld så har man ändå fått försöka, då vet man. Jag vill inte att mina barn ska sitta och grubbla över varför de inte gjorde som de tänkte när de var 15 år gamla, jag vill att de ska känna hur härligt det var att få testa sina vingar på riktigt! Vi ska inte grubbla, vi ska bry oss om, vi ska låta omtanken regera..

Jag hämtade min fru på stan igår, hon hade varit på ett läkarbesök och kom med bussen. Hon var orolig jag kunde se och känna det, vi pratade mycket jag hoppas hon kände att jag lyssnade, jag hoppas att hon känner mitt stöd. När jag klev ur bilen och lämnade en film vi hyrt så kände jag att hon var hemlighetsfull.... När jag klev in i bilen låg ett paket på ratten, hon hade köpt ett armband åt mig i bröllopspresent... Det värmde kan jag säga...

Nog nu för idag, studier och åter studier igen.. En parantes bara, jag har av någon anledning köpt flies tröja med tillhörande flies byxor någon gång, grå till färgen! Varför vet jag inte!!!!! Skulle aldrig ta på mig byxorna!
Saken är den att varje gång jag tar på mig tröjan så kan jag inte låta bli att tänka på hur jag skulle se ut i dessa förbannade byxor!! Vet ni vad som händer då?

Jo jag hör melodin till "Björnes magasin".  Hjälp mig!! Jag hatar flies!

// J