När kvällen träder in....
Och man haft en härlig helg, eller när söndagen kommer smygande och allt blir som vanligt igen. Man har känt söndagens sura andedräkt i nacken, man har känt hur han närmar sig. Jag vet att snart är han här igen... Så blev det även idag, han finns och han kommer vad man än gör, det är bara så....
Helgen blev sådär fantastisk som jag hoppades och beskrev innan, vi hade en härlig kväll igår jag och sönerna. Vi åkte tillsammans och hyrde Gudfadern, sedan hem och jag gjorde iordning pastan med färsk baguette och cambozola. magen stod ut som en kudde (?) när vi satte oss i soffan. För att dryga ut "kuddmagen" ställde jag två skålar med godis på bordet, Polly och Turkisk peppar! :-)
Jag gick o la mig klockan 02.00 inatt proppmätt och trött som få... Jag klev upp vid 10 imorse och kastade i mig frukost, plockade med mig den yngre sonen och hämtade dottern. Nu var det hennes tur, grabbarna fick sin film och sin mat och nu var det dotterns tur..
Jag lämnade av sonen hos hans mor och tog dottern med mig hem hit. Nu blev det matdags och sen ner o hyra film till henne. Det är så underbart att sitta med henne och titta på film. Hon är 9 år gammal och älskar kärleksfilmer, såna där kärleksfilmer som barn tycker om, lite pinsamt och mycket tjejsnack. Jag såg hennes kinder ändra färg emellanåt.. Underbart är ordet!
Att få ta del av allt detta är en gåva, att få höra henne fnissa till filmen, att få se grabbarna helt förstenat stirra in i tv-n när Marlon Brando är Mr. Corleone är en gåva.. Att få ta del av deras upplevelser är bara häftigt. Vet inte vilket jag älskar mest det går inte att gradera.
Så nu kom kvällen... Nu blev det tomt... Nu får jag den där känslan av ensamhet igen som jag skrivit om tidigare.. Tänk dig att du sitter i ett rum med alla nära och kära, du har tv, tavlor soffa, ja allt som tillhör. På ett ögonblick förvandlas rummet, nu är det helt plötsligt kallt, det finns inga möbler, inga nära och kära och ingenstans att värma sig.. Det enda du har är din trötthet och din sorg och du vet inte ens var det kommer ifrån... Men det finns där!! Det blir tungt!! Hur ska man komma undan?
Vad fort allt vänder, jag är bara ärlig och berättar hur det känns, det finns ingen självömkan bara ett faktum... Längtar men vet inte efter vad... Vill ha hem min fru, vill vara med mina nära och kära, men mest av allt vill jag slippa mig själv...
// J
Helgen blev sådär fantastisk som jag hoppades och beskrev innan, vi hade en härlig kväll igår jag och sönerna. Vi åkte tillsammans och hyrde Gudfadern, sedan hem och jag gjorde iordning pastan med färsk baguette och cambozola. magen stod ut som en kudde (?) när vi satte oss i soffan. För att dryga ut "kuddmagen" ställde jag två skålar med godis på bordet, Polly och Turkisk peppar! :-)
Jag gick o la mig klockan 02.00 inatt proppmätt och trött som få... Jag klev upp vid 10 imorse och kastade i mig frukost, plockade med mig den yngre sonen och hämtade dottern. Nu var det hennes tur, grabbarna fick sin film och sin mat och nu var det dotterns tur..
Jag lämnade av sonen hos hans mor och tog dottern med mig hem hit. Nu blev det matdags och sen ner o hyra film till henne. Det är så underbart att sitta med henne och titta på film. Hon är 9 år gammal och älskar kärleksfilmer, såna där kärleksfilmer som barn tycker om, lite pinsamt och mycket tjejsnack. Jag såg hennes kinder ändra färg emellanåt.. Underbart är ordet!
Att få ta del av allt detta är en gåva, att få höra henne fnissa till filmen, att få se grabbarna helt förstenat stirra in i tv-n när Marlon Brando är Mr. Corleone är en gåva.. Att få ta del av deras upplevelser är bara häftigt. Vet inte vilket jag älskar mest det går inte att gradera.
Så nu kom kvällen... Nu blev det tomt... Nu får jag den där känslan av ensamhet igen som jag skrivit om tidigare.. Tänk dig att du sitter i ett rum med alla nära och kära, du har tv, tavlor soffa, ja allt som tillhör. På ett ögonblick förvandlas rummet, nu är det helt plötsligt kallt, det finns inga möbler, inga nära och kära och ingenstans att värma sig.. Det enda du har är din trötthet och din sorg och du vet inte ens var det kommer ifrån... Men det finns där!! Det blir tungt!! Hur ska man komma undan?
Vad fort allt vänder, jag är bara ärlig och berättar hur det känns, det finns ingen självömkan bara ett faktum... Längtar men vet inte efter vad... Vill ha hem min fru, vill vara med mina nära och kära, men mest av allt vill jag slippa mig själv...
// J
Kommentarer
Trackback
