Omtanken..
Visst borde det finnas en omtanke utan att vi behövde ta fram den för att andra skulle känna av den, kan det vara så att omtanken finns där men de som finns intill är så vana vid den att de inte märker av den.. Jag tror att vi oftast lägger ner den största energin på att förändra vår omgivning, vi retar oss på våra nära och kära med tankar som -fan vad hon/han gnäller, eller jag tänker inte säga att jag är orolig eller att jag saknar.
Ungefär som att det skulle vara farligt att säge de orden till vissa i sin närhet, som att man skulle tappa sin stolthet genom att visa vad man egentligen tänker och känner. Säger vi att vi älskar våra föräldrar till dem? Säger vi det till våra barn?
När våra barn är små är det så självklart att vi säger det till dom, de är små och söta och luktar så gott. Alla vet hur härligt en bebis luktar! När barnen blir större tappar vi liksom av det där, det blir svårare att säga -jag älskar dig på grund av att de är så stora, det finns en sorts känsla av pinsamhet inblandad, man vill inte att barnen ska känna sig dumma för de gör det när vi säger det till dom,
Vi kanske undviker att säga det av denna enkla anledning, de är ju stora nu! När min son säger till mig att han älskar mig så smälter jag, han är 16 år, jag blir lika varm och glad varje gång. Min mamma är 68 år gammal, tror någon att hon är för gammal att få höra orden -jag älskar dig?
Jag tror inte det, jag tror inte att man någonsin blir för gammal för kärlek. Säg det ofta, säg det till dem som ni älskar, sluta aldrig med det. Om ni aldrig börjat med det så gör det nu!!
Det enda som hindrar oss från att älska och säga att vi älskar är vi själva, det är våra egna tankar och föreställningar som står i vägen.. Jag har alltid förstått att min mamma betyder mycket för mig, men vet ni vad som är så hemskt?
Jag tror inte att hon vet det, jag har inte sagt det för att det känns pinsamt......
Det finns ett japanskt ordspråk som jag fick höra igår av en kurskamrat, jag tycker det passar bra här för det får åtminstone mig att se skillnaden mellan att våga säga vad man känner kontra att man tror att de andra vet vad man känner.
" Tell me and i forget, involve me and i'll understand"
Kärlek..........// J
Hej!
Så lustigt att Du bloggar om just detta. Så sant är allt du skriver. Jag står väldigt nära min mamma. Vi umgås ofta på fritiden. Ringer varandra varje dag och arbetar dessutom ihop. Vi vet mycket väl vad vi känner för varandra och har inte alls svårt att visa känslor men så många gånger som jag sagt ATT JAG ÄLSKAR henne under dessa två veckor då hon legat på sjukhus har jag inte gjort sammantaget under mina 36 år. Naturligtvis ska man inte missbruka dessa viktiga ord, men man ska heller inte behöva vara rädd att förlora någon innan man använder dem...
Du är så klok Jumo!
Trevlig helg & KRAM i förskott på Alla Hjärtans Dag!
/Pia
Fin text. Jag håller alla tummarna för er mamma.
Kram på er,
Håkan