Är det så svårt?
Visst är det svårt med relationer! Visst är det så att vi alltid har en gnagande känsla inom oss där vi gärna vill bestämma hur allt ska se ut! Allt ska gärna vara på mitt sätt och inget annat! Det blir och är svårt ibland att få ihop allt.
Jag kan säga att det är svårt att få ihop saker när man flyttar ihop och har barn med sig från tidigare förhållanden. Relationen man har till sitt barn har inte ens nya partner, partnern (bl.a jag själv) går gärna runt och vaktar på de olika situationerna för att se att föräldern verkligen tyglar sitt barn och visar vad som är rätt! Barnet känner genast av situationen och vet hur man ska göra för att få föräldern att sätta sig bredvid och ge stöd mot den nya partnern. Visst är det så att barnen ska få rätt, de ska få känna att de är uppskattade, de ska få känna kärlek! Ska det då finnas en partner med i sammanhanget som samtidigt hackar ner på allt ens lilla ögonsten gör? Visst är det sjukt?!
Allt som tidigare var självklart blir helt plötsligt ifrågasatt, nu måste man förklara varför man gjorde som man gjorde med sitt barn. Där sitter någon med öppen mun och himlande ögon och svär över ens barn.... Svaret på min fråga är att det är svårt! Att jag skriver som jag gör nu finns det egentligen ingen direkt orsak till utan jag känner mig bara sådär oerhört frustrerad och irriterad! Jag kan känna mig så ibland, det bara brinner i mig och jag har lust att välta hela huset!!!!
Varför jag får dessa "bryt" vet väl alla som läser min blogg numera! :-/
Nu ska "positiva ville" göra något annat en stund, kanske gå ut o välta några bilar eller så......
Hej hopp // J
Jag har förresten köpt biljetter till The Script som spelar på Nalen den 16 februari! Det ska bli en höjdare :-)
Jag kan säga att det är svårt att få ihop saker när man flyttar ihop och har barn med sig från tidigare förhållanden. Relationen man har till sitt barn har inte ens nya partner, partnern (bl.a jag själv) går gärna runt och vaktar på de olika situationerna för att se att föräldern verkligen tyglar sitt barn och visar vad som är rätt! Barnet känner genast av situationen och vet hur man ska göra för att få föräldern att sätta sig bredvid och ge stöd mot den nya partnern. Visst är det så att barnen ska få rätt, de ska få känna att de är uppskattade, de ska få känna kärlek! Ska det då finnas en partner med i sammanhanget som samtidigt hackar ner på allt ens lilla ögonsten gör? Visst är det sjukt?!
Allt som tidigare var självklart blir helt plötsligt ifrågasatt, nu måste man förklara varför man gjorde som man gjorde med sitt barn. Där sitter någon med öppen mun och himlande ögon och svär över ens barn.... Svaret på min fråga är att det är svårt! Att jag skriver som jag gör nu finns det egentligen ingen direkt orsak till utan jag känner mig bara sådär oerhört frustrerad och irriterad! Jag kan känna mig så ibland, det bara brinner i mig och jag har lust att välta hela huset!!!!
Varför jag får dessa "bryt" vet väl alla som läser min blogg numera! :-/
Nu ska "positiva ville" göra något annat en stund, kanske gå ut o välta några bilar eller så......
Hej hopp // J
Jag har förresten köpt biljetter till The Script som spelar på Nalen den 16 februari! Det ska bli en höjdare :-)
Kommentarer
Trackback
