Ärlighet....
Visst är det ett spännande ord! Det är lätt att använda och lätt att missbruka. När är man ärlig då? Det finns olika sätt att vara ärlig på och jag tror att man som person väljer när man ska vara ärlig och inte. Vi kan göra saker mot varandra i exempelvis ett förhållande som är onda handlingar. Jag har varit inne på det här med otrohet tidigare så jag spinner vidare lite grann. Om den ena parten i ett förhållande är otrogen, han/hon kommer hem och känner sig som en riktigt genomrutten människa med smaken av dåligt samvete och oärlighet i munnen. Här kommer ärlighetsfrågan in som jag tycker är spännande, nu ska den oärliga handlingen "städas" bort med ärlighet, nu ska sanningen fram om otroheten, nu ska allt bli bra för ärlighet gör allting bra!?!? Jag vet inte riktigt om det finns någon väg tillbaka till ett ärligt förhållande i en situation som denna, tilliten och förtroendet är söndertrasat och ordet ärlighet får en nedsmutsad kant på grund av att man satt ett o framför ordet innan. Tänk vad lätt det är att använda det här ordet, jag kan säga i stort sett vad jag vill till andra människor och försvara det med orden -Jag var bara ärlig! Jag är en ärlig människa! Det blir mer som en undanflykt, man kan försvara sig med att man är en ärlig person för då är det ok att säga vad man vill. Det tycker jag är oärligt! I min värld är det så att den ärligheten jag mår bäst av är den jag har mot mig själv, visst är det bra att få feed-back från andra för att man ska kunna ta sig vidare framåt, visst är det bra att få "ärliga" åsikter från andra så man inte springer vilse i sig själv.
Men den ärlighet vi alltid mår bäst av är den vi har med oss själva! Om jag inte är otrogen så behöver jag inte åka hem och vara ärlig mot min partner. Om jag sitter ner hemma och känner mig illa behandlad så kanske jag ska gå tillbaka till mig själv och fundera på varför jag känner mig så. Om jag har en massa drömmar och funderingar om hur livet är och hur livet borde vara, så kanske jag måste börja med att vara ärlig mot mig själv istället för att klanka ner på omgivningen. Om jag lever ett liv som jag egentligen inte vill leva, om jag begränsar mina önskemål på grund av att andra i min omgivning tycker att mina önskemål är orimliga, lever jag då med ärlighet, är jag då ärlig mot mig själv?
Visst är det svårt!! Jag önskar så innerligt att alla skulle kunna leva mer efter att vara ärliga mot sig själva, jag önskar att alla ville förändra sig själva istället för att stirra sig blinda på sin omgivning och tycka att de är konstiga!
Min syster tar upp det i sin blogg och jag håller med fullkomligt!
Ha en trevlig helg och jag måste lägga en länk till en fantastisk låt av The Script! Lyssna på texten och njut! Jag har lagt länken i sidan under övriga länkar på grund av att jag inte riktigt vet hur man lägger in den i texten!! :-/
Allt gott// J
