jumo "idag, igår, imorgon"

Ringde och berättade , han var ledsen, han har en dotter tillsammans med sitt ex. När han separerade från sitt ex så separerade han även från sin dotter, allt han gör och försöker göra för att närma sig sin dotter förstörs av exxet.. Efter separationen träffade exxet ortens fyllo och då menar jag fyllo med stora bokstäver! Det har bla resulterat i att dottern som är 9 år gammal idag kan ca 40 olika bortförklaringar till varför man kan supa, hon har lärt sig att det är ok om killen kallar ens mamma för hora, det är ok att vara ledsen varje dag och ha ont i magen när man går till skolan, det är ok att rata sin pappa för han blir bara arg på mamma och hennes nya så vad du än gör håll honom utanför!

Tänk att det kan bli så, hur kan en mamma låta det ske? Hur kan man som förälder fastna vid ett fyllo som förstör ens barns trygghet?  Vad beror det på att mamman skyller allt på andra omständigheter än dem som är sanna när barnet skriker efter hjälp? Vad krävs för att en ändring ska ske?

Pappan berättade för mig att han vaknat en natt  efter en hemsk dröm där polisen stannat utanför hans dörr, han tittade ut genom fönstret för att se bättre och såg då att även en präst klev ur bilen! Han skrek rakt ut för han förstod vad som hänt! Han vaknade sedan upp genomsvettig men glad att drömmen inte var sann.... Fyllot som lever med hans dotter har jägar licens och en massa vapen, i fredags hade han hotat modern och sagt att han ska skjuta horan i i huvudet, till dottern hade hade han skrikit -Jag har aldrig tyckt om dig din jävla unge! Dottern hade ringt honom efter och berättat detta samtidigt som hon skakade och grät, hon sa också samtidigt - bli inte arg på mamma.

Efter jag pratat med honom så satte jag mig ner och grät, jag grät och funderade på vad man ska göra i ett läge som detta, han har gjort allt men utan gehör, soc säger bara att de inte kan göra något och det räcker att mamman spänner musklerna inför soc så låter de det vara. Han är ju pappan i familjen glöm inte det, pappor finns bara de betyder inget.

Det enda han kan göra är att vänta på att dottern ska bli större så att han kan prata med henne på ett annat vis, han ber varje dag för att inget ska hända henne eller att mamman ska få upp ögonen och se hur mycket skada hon gör mot barnet... Det är så sorgligt!!

Pappan sa till mig -Ibland önskar jag att jag vore som en sköldpadda, när det blev alldeles för kallt ute så kunde jag krypa in till mig själv och värma mig, jag kunde värma mig i sorgen, vemodet och vreden istället för att frysa i föraktet, ironin och maktlösheten.

Jag förstod vad han menade, risken är bara den att om man kryper in i sitt skal så är risken den att det blir alldeles för varmt där inne, man kanske inte hittar ut igen och vem ska då berätta för dottern? Vem ska då trösta och krama och erbjuda det normala?

Det känns hemskt att det får vara så, det känns hemskt att ingen gör något! Det kunde ju faktiskt varit jag, men jag, jag hade agerat annorlunda!!

// Visst är det ledsamt! J