jumo "idag, igår, imorgon"

Visst är det så att ibland blir det bara härdsmälta när man ska skriva! Jag sitter o funderar på vad jag ska skriva om utan resultat, min fru skriver om vardagliga saker i sin blogg, hon skriver om sånt som alla pratar om, kallprat liksom. Ibland skriver hon om mer djupa saker, saker som bekymrar och berör.. Det är nog så med bloggandet tror jag, att man ibland bara vill ha det som något ytligt forum där man kan ha en sorts social tillvaro/samvaro med människor man inte känner, där man kan säga saker som man i vanliga fall inte säger till sina nära vänner.. Det fyller en funktion för mig ofta då jag bär med mig en massa funderingar i huvudet som jag bara måste få ur mig, jag har en del obehag och tankar som växer i mitt huvud och om jag inte skriver av mig dem så blir jag som ett ånglok ibland...Det tråkiga är att det blir bara ett vitt blad som jag fyller med mina tankar och funderingar, jag har ganska många besökare som läser det jag skriver, men jag vet inte vilka ni är! Eller en del av er vet jag vilka ni är, men vilka ni andra är som läser här känner jag inte till.. Spännande och kul ibland, frustrerande andra dagar.. Man vill ju veta :-)  Ibland kanske jag förmedlar tankar och funderingar som innebär något för någon, vad vet jag? Hoppas det iallafall, det skulle kännas bra....

Jag har legat sjuk hela helgen, riktigt trött och hängig. Saken med mig när jag är sjuk är att jag kan koppla av på ett sätt som jag i vanliga fall inte kan. Ungefär som att kroppen säger till hjärnan att nu är jag sjuk och behöver vila och då lyssnar hjärnan, märkligt är det. Så när jag blir sjuk upplever jag det som skönt ibland för då blir det lugnt, jag kan stressa av.. Frun sa det till mig igår, -Fasen vad du är lugn o sansad..
Skönt för omgivningen också tydligen :-)  Det är så skönt att slippa lågan som brinner i mellangärdet och som jagar på, det är så skönt att sitta rakt upp och ner i soffan utan att känna "krypet" i benen när man sitter för länge, något MÅSTE ju hända... Fram för mera förkylningar!!

Det finns en man som jag bara hatar så innerligt, när jag växte upp så hade jag en klasskamrat som jag umgicks med ganska ofta. Han hade en storebror som stammade så mycket så han lät som en k-pist med ett outtömligt magasin, det tystnade aldrig, eller han tystnade aldrig! Han gav sig på mig så fort tillfälle gavs, han kallade mig ofta för "finnjävel", han kallade mig för "jävla fläskhög", jag var lite överviktig när jag var liten, det resulterade i att jag ofta badade i t-shirt. En gång när jag var vid badstranden så höll han ner mig under vattnet så länge att jag trodde att slutet nu var kommet!
Jag kan säga att om jag fick välja ut endast en person från skolan som jag minns och tänker på ofta så är det han!! Hur mycket jag än försöker så kan jag inte glömma det. När jag blev äldre så blev jag "enormt tuff" och stark och farlig. Stammaren sprang och gömde sig när han såg mig, han var rädd för mig, men det räcker liksom inte, jag får inte bort hatet mot honom och jag fattar inte varför?!

Vet inte vad jag vill ha sagt med det, bara att få säga orden att jag HATAR stammaren kanske får mig att glömma bort lite en stund iallafall... Tänk om han visste vad han lämnade efter sig från skolan, men o andra sidan kanske det inte har betydelse för honom.....

Nu ska jag vila och vila, kanske plugga lite också.. Ha en trevlig söndag! // J