jumo "idag, igår, imorgon"

Hur kommer det sig att allt blir så annorlunda när vi samlas och två familjer blir en? Hur kommer det sig att vi vuxna har svårt att se på familjen som en och istället ser på hur den andres barn beter sig, mitt barn gör ju trots allt inget galet...

Less blir jag, trött blir jag. Inget känns enkelt  och det värsta är att vi själva är skyldiga till situationerna, vi kan inte skylla ifrån oss, jo förresten vi kan skylla på varandra och sen gå runt o känna oss förorättade.. Moget och vettigt är ord som absolut inte ska nämnas i samma sammanhang..

Jag tror att min blogg går under rubriken "deppblog", jag tror att jag skriver om mörker och grubblerier så ofta så att den som ska läsa här måste ha ett riktigt skarpt psyke, annars kan jag förstöra kvällen för den känslige.... Bryr jag mig då? Nej det måste jag ändå säga att jag inte gör, jag skriver för min egen skull och sitter man här och läser och tycker att det är för deppigt så är det bara att klicka sig vidare..

Jag tycker just nu att det är väldigt jobbigt, jag tycker att det känns för jävligt att min dotter inte kan vara här utan att det blir diskussioner efteråt.. Att man inte bara kan vara och låta saker och ting flyta och bli som de blir... Varför är det så? Jag skyller inte på någon utan jag tycker bara att livet går runt i en cirkel som ingen hitta öppningen i och cirkeln tycks emellanåt minska i storlek.... vad göra??

Trevlig söndag och förlåt om jag deppar..... // J