jumo "idag, igår, imorgon"

Låter ungefär som en uppföljning på Guillous bok "Ondskan" men det är det inte. Jag har problem med min ilska och jag vet inte vad jag ska göra av den ibland bara, blir så rasande att jag går omkring och kokar. Det bara kommer, jag tänkte att om jag skriver det och försöker prata om det så kanske det försvinner eller bleknar.

Tänk hur allt kan bli? Jag har alltid varit driftig företagsam, jag har tränat hårt jämt, dubbelarbetat. Jag har krashat i sängen på kvällen och somnat som en stock, ibland dock inte alltid *s*. Jag har sprungit ifrån mig själv utan att jag märkt det. Alla arbeten och allt tränande har visat sig bero på att jag har en hyperaktivitet, jag behöver aktiveras för att må bra. Att jag inte skapat relationer till människor som är långvariga eller att jag hela tiden måste ha något nytt att göra beror på svårigheter med att koncentrera mig länge på en o samma sak, alltså koncentrationssvårigheter och att jag följer impulser som kommer.

Mina styrkor har visat sig bero på något man inom medicin och socialt arbete kallar en "defekt" . Lustigt hur livet blir och förändras, idag blir jag frustrerad när jag inte har något att göra så jag märker sammanhanget och jag förstår med facit på handen att "defekten" finns där och är vid fullt liv, den kommer alltid att finnas där och jag måste försöka hitta ett sätt att leva tillsammans med den.

Det svåraste jag vet är att vara ensam med mig själv, jag hatar att inte ha en färdig identitet att utgå ifrån. Om jag exempelvis har ett möte med en arbetsgivare eller om jag ska träna en grupp människor i boxning eller judo så går jag dit i egenskap av tränaren eller den arbetande, jag har alltså en mall jag kan förlita mig till.

Jag klarar inte av att vara JAG! Jag vet inte vad som är JAG eller hur JAG är, det är hemskt. När jag blir ensam så vill jag bara försvinna för jag klarar helt enkelt inte av tystnaden, jag kan lugnt påstå att om det finns något jag verkligen hatar så är det den delen av mig själv, mitt JAG! När jag ska vara lugn och vara mig själv med mina nära o kära så försvinner harmonin och fram kliver ångesten över hur jag ska vara, känslan av att inte passa in om jag inte har en roll är påtaglig och oerhört frustrerande...

Jaja, nu måste jag ge mig iväg på lite ärenden...... Ha en trevlig fredag // J