Ingen magväska längre...

Nu har jag lämnat tillbaka den, gissa om det är skönt att slippa den, skönt att det bara var ett dygn.. Jag hörde en kurskamrat  berätta idag om en fackförening som arbetar för att kvinnor ska ha samma lön som män för samma arbete. Minns inte exakt vilken förening det var men en av de större.. Saken är den att Metall inte alls tycker att det ska vara så och de är tydligen beredda att ta till strid för detta! Nu vet inte jag om jag är helt felinformerad och om detta verkligen är sant, men om det  är sant så är Metall verkligen ute och cyklar!

För mig är det så att det finns människor med olika kön. Om jag och min fru  eller min kompis fru har samma jobb så ska väl för fasen inte könet avgöra vem som får mest betalt!! Hur kan man fortfarande år 2009 tycka att män automatiskt ska ha mer betalt än kvinnor?? Metall påminner om ett gäng sura gubbar som vill att frun ska vara hemma och laga mat och tvätta deras tubsockor, för om de tvättar sockorna själva så är risken den att de blir rosa för gubbarna vet inte riktigt hur man fördelar vit och mörk/röd/färgad tvätt..

Jag kommer alltid att tycka att kvinnor och män är värda lika mycket, jag kommer alltid att arbeta för ett jämlikheten mellan könen.. Jag vill även att män och kvinnor ska dela på förlädrarledigheten på mitten, det skulle automatiskt medföra att pappor får en bättre kontakt med sina barn och att kvinnor lättare skulle få jobb som de är värda. idag ser det tyvärr ut så att kvinnor ibland inte blir anställda på grund av att de kommer att föda barn och stanna hemma länge.

Min egen känsla då? Eller hur jag själv mår? Jag satte mig i bilen och åkte till sjukhuset, när jag åkt en bit så kände jag återigen den här stora tomheten som finns i magen. Den finns där även när jag inte vill känna den, och jag vet inte varför den finns där.. Jag gör mitt bästa hela tiden men det räcker liksom inte, vad mer kan jag då göra?

Den här tomhetskänslan skulle vara så otroligt skön att få bort, ibland kan jag känna när jag vaknar att livet är härligt, jag sätter mig med frun och äter frukost och känner harmonin och glädjen. Sen kommer den igen, det går inte att beskriva hur det känns. Orkar inte bara ibland, dagarna blir så meningslösa och har bara en uppfyllande funktion..

Inte klaga mer, le och var glad! Jag har hus o hem o en vacker fru som älskar mig o jag slipper bära magväska...


// J

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0