jumo "idag, igår, imorgon"

Att alltid ställa sig upp när man ramlat, tanken som finns är att efter varje fall så har man lärt sig att falla på ett sätt så att det inte skadar lika mycket varje gång. Det är inte så det kan jag lugnt meddela, det gör lika jävla ont varenda gång men man undviker ibland att ta till sig smärtan, man låtsas inte om den, den kommer ut i form av ilska, svårt att sova och irritation...

Jag fick veta igår att dottern har teaterföreställning i skolan på måndag kväll, hennes mamma är inte där för hon är på kurs i två dagar.. Klart att jag vill se henne i en föreställning... Nu börjar det svåra, hon ska nämligen sova hos en kompis när mamma är borta..

Jag åker dit och tittar på henne och njuter, när jag efteråt vill åka hem som man gör tillsammans med sina barn så måste jag säga hejdå, nu ska hon följa med sin kompis och hennes mamma, vilka jag för övrigt inte alls känner.. Det känns fel fel fel.... Jag tar upp detta men hennes mor tycker att det är helt ok, svårt för mig då att få till en ändring.....

Jag har ibland hämtat henne efter skolan bara för att få träffa henne, vi har då åkt och handlat glass och suttit o pratat... Sen har jag fått skjutsa henne till mamman igen.. När jag kommer hem funderar jag länge på hur det kommer sig att det ser ut så!  Jag känner mig som en människa som har förbrukat sina rättigheter mot samhället, mot barnen.. Jag känner mig som en människa som har gjort så fel att jag bara måste straffas....

Näe... Det går ju inte.... det kan ju inte vara så....*suck*... Tom blir man...

Ha en regnig kväll....  // J