Hälsans friska höstluft..
Frun o jag har precis kommit hem efter en lång promenad, hon stakar på med sina stavar och jag vägrar!! Hon har köpt nya gummiduttar till stavarna så nu dunsar de lite lågmält i asfalten, innan "duttarna" så lät det som om någon gick med stilettklackar bredvid mig.. Hua!!
Jag kommer ALDRIG att ha stavar när vi promenerar så är det bara.. Luften ute är för övrigt härligt frisk, man kan promenera hur länge som helst det här är en härlig tid på året.
Igår åkte barnen våra till sina andra föräldrar, skiftbytet är på söndagar runt klockan 18 och efter det är vi barnlediga i en vecka. Det uppstår en känsla av vemod, sorg och längtan redan innan barnen åker, det är direkt fel att vara utan sina barn en vecka även om det känns skönt ibland att bara ha sig själv att tänka på. När min son åker har jag alltid en klump i halsen, jag messar honom flera gånger när han är på väg till sin mor.
Frun har samma känsla för sin son, vi går runt o tittar på varandra och vet inte riktigt hur vi ska tackla känslan vi har för det är ju samtidigt skönt att vi nu är själva!
Dottern har försvunnit som ett löv i höststormen igen, kontakten är lika med noll och ingen kan förklara varför. Allt var så himla bra på Cypern och veckan efter men nu är det som borta.. Längtan försvinner aldrig, sorgen är alltid lika stark, det som förändras är sättet jag hanterar allt på..
Vissa saker kommer jag aldrig att förstå eller acceptera....
Nu ropar duschen mitt namn, bäst att skynda sig så att inte frun hinner före annars får vi ju plats där båda två :-)
// J
Jag kommer ALDRIG att ha stavar när vi promenerar så är det bara.. Luften ute är för övrigt härligt frisk, man kan promenera hur länge som helst det här är en härlig tid på året.
Igår åkte barnen våra till sina andra föräldrar, skiftbytet är på söndagar runt klockan 18 och efter det är vi barnlediga i en vecka. Det uppstår en känsla av vemod, sorg och längtan redan innan barnen åker, det är direkt fel att vara utan sina barn en vecka även om det känns skönt ibland att bara ha sig själv att tänka på. När min son åker har jag alltid en klump i halsen, jag messar honom flera gånger när han är på väg till sin mor.
Frun har samma känsla för sin son, vi går runt o tittar på varandra och vet inte riktigt hur vi ska tackla känslan vi har för det är ju samtidigt skönt att vi nu är själva!
Dottern har försvunnit som ett löv i höststormen igen, kontakten är lika med noll och ingen kan förklara varför. Allt var så himla bra på Cypern och veckan efter men nu är det som borta.. Längtan försvinner aldrig, sorgen är alltid lika stark, det som förändras är sättet jag hanterar allt på..
Vissa saker kommer jag aldrig att förstå eller acceptera....
Nu ropar duschen mitt namn, bäst att skynda sig så att inte frun hinner före annars får vi ju plats där båda två :-)
// J
Kommentarer
Trackback
