jumo "idag, igår, imorgon"

Känslan av trötthet, eller förståelsen av att vi faktiskt bara finns här på jorden för ett ögonblick!
När vi sen vandrar mot dörren vi ska passera så undrar jag ofta om det är till något bättre, sämre eller om det bara blir mörkt och tyst. Om vi bara upphör att existera! Spelar kanske ingen roll för vi vet inget då, vi finns ju inte.

När vi ska vidare så undrar jag ändå om vi ska in till något nytt eller om vi ska bort från något gammalt, vad är vad?
Visst låter det som att jag knepar igen, men det blir så ibland. Min mamma är sjuk igen, hon har troligtvis fått proppar i sitt ena öga, hennes syn är mycket sämre och hon befinner sig på akademiska i Uppsala där de ska hjälpa henne. Det kan vara en sjukdom som går att bota men man är inte säker än..

Återigen så tycker jag nog att livet skrattar åt mig, om det inte skrattar så ler det sådär elakt med ena mungipan. Jag får lust att skrika och sparka, jag får lust att sätta mig ner med putande mun och säga att jag tänker inte vara med just nu för det är inget kul!

Tänk om det gick?! Om livet var som ett dataspel?! Så fort någonting gick fel så kunde man starta om spelet och göra om det, man kunde "spara" när man uppnått ett mål som kändes bra.. Hur skulle livet bli då?

Skulle man vara nöjd om man alltid fick som man ville. eller skulle man bara vilja ändra det som gjorde så ont att man inte orkade med det?
Eller skulle ett regisserat liv bli innehållslöst och utan överraskningar? Välj själva...

Jag har tagit upp det förr och tar upp det igen, när jag var yngre så var jag odödlig men jag har nu blivit varse om vår sårbarhet pga att den äldre generationen droppar av en efter en.

Jag trodde inte att det skulle vara såhär antagligen för att jag inte ville det..

Ät kräftor och drick öl, jag tänker göra det imorgon! //J