Bloggen...

Har kommit att bli en del av mitt liv, från början ville jag blogga för att ha någonstans att "slänga" av mig bråte när det blev tungt. Jag ville sitta ner och skriva av mig det jag inte kunde säga högt.
Jag har upptäckt att mitt resonemang har ändrats under den tiden jag bloggat, det finns människor därute som läser min blogg och som ger mig uppskattande ord, kanske har det jag skriver betydelse för någon annan?

Jag har själv en liten "stig" jag följer när jag bloggar, alltså ett visst mönster och vissa bloggar jag läser. Samtliga bloggar jag läser ger mig något, men alla ger mig något på olika sätt. Det här är kanske ett nytt sätt eller en början till en socialisering där man inte ser den man pratar med och på det viset blir det ett samtal som är ständigt.

Det jag säger här och det andra säger här ger mig mycket just på grund av att det känns så ärligt och riktigt. Visst finns det många som säger att det är farligt med internet, visst finns det människor som säger att det jag skriver är dynga. Tack för att alla sorter finns för annars hade det inte varit alls lika kul och utmanande att skriva..

Vill bara berätta en lite historia om min väns fru! Jag hoppar alltså över fredagsfräckisen på grund av att jag fick ta del av en historia ur den riktiga världen och den slår alla fräckisar!

Fru Wesse skulle åka hem från jobbet, det var mörkt ute och till hennes förtvivlan så fungerade inte bilens belysning. Fru Wesse ringde sin make herr Wesse som på ett manligt och lugnande sätt försökte lugna ner henne och till slut fick henne att stanna bilen, det kan ju trots allt vara farligt att åka med en svart bil i mörkret och bilen kan ju stanna om batteriet är tomt.

Efter en stunds manligt lugn och lugnande stödinsatser per telefon från maken så lyckades han övertala henne att knäppa på en knapp som sitter i instrumentspanelen, den är liten och man ser en lampa på den, (lätt att känna igen)
Fru Wesse gjorde som maken sa och "vips" så tändes lamporna!! He said light and .............. :-)

Med  detta avslutar jag dagens inlägg och önskar er alla en trevlig helg!!

// J

Ps. Fru Wesse jag kunde inte låta bli!! :-)


Kommentarer
Postat av: Fru Wesse

Haha, tack för den. Visst är man en stjärna:) Då behöver man ingen belysning, då lyser man upp tillvaron så bra ändå.

2009-02-13 @ 09:17:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0