jumo "idag, igår, imorgon"

Varje gång jag tittar på det programmet känner jag besvikelse, vad den beror på är nog den primitiva känslan/driften jag har som människa, den driften som vill se olycka och blod! Ungefär som romarna med sina gladiatorspel.

Visste är det härligt att se hur läkarna arbetar febrilt för att hjälpa en stackars människa som är sjuk, hur de än letar så stannar det vid samma diagnos! Varje gång! Kanske det är så att tvåtusentalets sjukdomar bottnar i diagnoser som kan härledas till det mänskliga psyket, det gör allt mycket svårare. Hur det än är så tappar man intresset för programmet när det hela tiden är samma sak.

Jag såg på debatt med Janne Josefsson på kanal 1, det handlade om flicker som låses in på rättspsyk i Sundsvall tillsammans med "grova brottslingar" som Janne uttryckte så fint, han kan verkligen rikta hela Sverige mot ett mål om han  vill!!

Dessa flickor det handlade om är extremt självskadebenägna, det går inte att nå dem, det finns ingenstans att placera dem. De är så sjuka så ingen som inte arbetat med dem kan förstå! jag har arbetat med tjejer som dem, jag vet hur illa det kan vara. Kära Janne glömde bort att hylla dessa läkare för att de räddat flickornas liv, han matade på i samma gamla vanliga stil och tystade alla som hade något bra at säga om rättspsyk.. Tragiskt..

Här sitter vi år 2009 och lyssnar med stora ögon på Janne på tv-n, vi ser förvånat hur patient efter patient på tv får samma diagnos.. Hur är det fatt egentligen? Hur mår sjukvården i Sverige?

Vi kämpar med mediciner mor svininfluensor, vi pratar om cancer, aids, lunginflammation, men vi glömmer det viktigaste återigen. Människan!! När ska vi börja se att människor mår sämre och sämre, när ska vi utveckla sjukvården för människor som inte är sjuka på "riktigt"? Gör ett program som handlar om hur det är på riktigt och låt Sverker Olofsson ta hand om den där babblande Janne Josefsson...

// Ha d gott J