jumo "idag, igår, imorgon"

Nu sitter jag igen vid datorn, det är lördag och klockan är ca 18.30. Min gitarrkurs i torsdags var kanon, jag kände det när jag kom hem. Jag sa till frun att varför slutar man göra saker för sig själv när man blir vuxen? När barnen blir rastlösa och uttråkade så gör man allt för att de ska hitta något men själv sätter man sig i soffan och gnäller, ungefär som att man ger upp..

 

Jag kände oro innan jag gick iväg, egentligen ville jag att någon skulle följa med mig dit, som en femåring ungefär.. Det är något som är typiskt för mig, att bli ängslig och orolig, osäker.. Om jag ska till tandläkaren så känner jag mig verkligen liten, det är bara keps med propeller på huvudet och sandaler på fötterna som fattas..

 

Jag är alltid orolig när jag är själv, ungefär som att jag behöver en sidekick med mig hela tiden som nickar när jag gör något bra eller som skakar försiktigt på huvudet när jag gör något som är mindre bra.

 

Jag tror ibland att jag skulle vilja ha en sidekick som är en kopia av mig fast liten och når upp till mina knän ungefär, han finns alltid med mig, när jag blir arg så kan jag sparka och slå på mig, jag känner hur ont det gör så det får mig att tänka efter. När jag blir ledsen kan jag lyfta upp mig själv och trösta mig, jag kan hålla om mig och viska i örat att allt kommer att bli bra.. Jag kan alltid räkna med mig...

 

Eller skulle det bli galet, skulle jag isolera mig då och bara prata med mig själv? Skulle jag inte tröttna på mig själv då?..

Kanske vad vet jag, det är ju bara en fantasi...

Ha nu en trevlig kväll och natt imorgon är det söndag... // J

Detta är en av anledningarna till att jag älskar musik, det är så befriande ibland att bara lyssna, tänka och gråta.. Hur enkelt det kan vara många gånger men vi väljer att göra det svårt, vi skadar oss själva och omgivningen..

Lyssna och njut..... // J

Att jag lägger ner denna blogg ett tag... Jag får inte riktigt ut det jag behöver av bloggandet just nu... Kanske jag kommer tillbaka, kanske jag startar en ny blogg med mig själv på framsidan..

Just nu känner jag mig inspirationslös... Ha en härlig höst och sakna mig inte för mycket bara :-)

// J

Det har nu gått ca 5 år sedan min dotter mer eller mindre försvann från mitt liv.. Jag vaknade igen imorse efter att jag drömt om att vi var på semester tillsammans, jag hade dofterna från havet kvar i näsan, jag hade ljudet från hennes fnittrande kvar i öronen..

Hela dagen har jag befunnit mig i en gröt av sorg, längtan och ovisshet. Jag vet inte längre vad jag ska göra!
Varje dag i 5 år har jag försökt på olika sätt, jag har lika många personligheter som det finns dagar då hon inte varit här. Nu när jag pratar med henne på telefonen får jag oftast tunghäfta eftersom jag inte vet hur jag ska vara eller vad jag ska säga..Allt blir ju fel...

Allt jag sagt hitintills har blivit fel, idag är jag som en nervös tonåring när jag pratar med min egen dotter, om jag säger att jag längtar suckar hon, om jag frågar om hon inte ska komma hit vill hon inte prata längre..Det blir bara värre och värre..

Ingenstans finns det hjälp att få, det vanligaste jag får höra är att hon kommer att komma en dag. Klen tröst idag kan jag säga, tänk hur det skulle sett ut om det varit tvärtom, att hennes mamma befann sig i min situation!!

Det finns ingen tröst idag, sorgen ligger i magen som en tegelsten, det första jag tänker på när jag vaknar är henne, det sista jag tänker på innan jag somnar är henne.. Hoppas hon har det bra, hoppas hon vet hur mycket hon betyder för mig...

Jag vet att hon egentligen inte vill att det ska vara såhär, det är min tröst....

Jag älskar dig min lilla tös....Alltid, och du var jättefin i den där klänningen du hade på dig i min dröm..Hur kan det få bli såhär??

// Pappa J

Frun o jag har precis kommit hem efter en lång promenad, hon stakar på med sina stavar och jag vägrar!! Hon har köpt nya gummiduttar till stavarna så nu dunsar de lite lågmält i asfalten, innan "duttarna" så lät det som om någon gick med stilettklackar bredvid mig.. Hua!!

Jag kommer ALDRIG att ha stavar när vi promenerar så är det bara.. Luften ute är för övrigt härligt frisk, man kan promenera hur länge som helst det här är en härlig tid på året.

Igår åkte barnen våra till sina andra föräldrar, skiftbytet är på söndagar runt klockan 18 och efter det är vi barnlediga i en vecka. Det uppstår en känsla av vemod, sorg och längtan redan innan barnen åker, det är direkt fel att vara utan sina barn en vecka även om det känns skönt ibland att bara ha sig själv att tänka på. När min son åker har jag alltid en klump i halsen, jag messar honom flera gånger när han är på väg till sin mor.

Frun har samma känsla för sin son, vi går runt o tittar på varandra och vet inte riktigt hur vi ska tackla känslan vi har för det är ju samtidigt skönt att vi nu är själva!

Dottern har försvunnit som ett löv i höststormen igen, kontakten är lika med noll och ingen kan förklara varför. Allt var så himla bra på Cypern och veckan efter men nu är det som borta.. Längtan försvinner aldrig, sorgen är alltid lika stark, det som förändras är sättet jag hanterar allt på..

Vissa saker kommer jag aldrig att förstå eller acceptera....

Nu ropar duschen mitt namn, bäst att skynda sig så att inte frun hinner före annars får vi ju plats där båda två :-)

// J

Söndagen kommer att bestå av ett besök på Cosmonova där vi ska se på en föreställning i 3D som handlar om urtidsdjur i det djupa havet, riktigt kul ska det bli för det är verkligen en upplevelse att sitta/ligga och titta på den gigantiska filmduken.

Jag har funderat lite på min blogg eller rättare sagt funderat på om jag ska "go public" ? Då lägger jag ner min nuvarande blogg och startar en ny där jag är mig själv, jag lägger ner anonymiteten helt.
Tänkvärt är det men den finns en begränsning i det för då kan jag liksom inte längre använda bloggen som plats där jag kan skriva av mig min ångest över skit som finns omkring mig, jag blir tvungen att begränsa mig..

Nu i veckan börjar min gitarrkurs som jag anmälde mig till i våras redan, jag kan spela men vill lära mig mer. Det ska bli så kul, jag vill lära mig plocka strängar och inte bara plinka vi lägerelden.

Nu ska jag raka mig och försöka få fram ett ansikte efter chips, vin och öl igår kväll, salt gör underliga saker med ansiktet..

Ha en trevlig söndag! // J

Nu är den ljuvliga fredagen här igen, mamma fick åka hem från sjukhuset, jag är mätt efter ett ton med tacos, mitt skolarbete (rapport) blev hur bra som helst... Äntligen släppte det kan jag säga :-)

Finns inte mycket att klaga på!! Ovanligt för att komma från mig!
Imorgon bitti ska jag jobba lite extra, jag börjar klockan 06.45 och jobbar till 15.00, känns lite tungt just nu, det är så skönt att sova ju! Mäh där fick jag ju klaga lite..

Nu ska jag lägga ifrån mig datorn och titta på Färjan på kanal 5, man kan kalla det för vad man vill men fasen vad jag kan skratta ihjäl mig åt människorna i det programmet!! När spriten går in går......osv...

Ha en trevlig fredag!! // J

Så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om, jag sitter ner i soffan och funderar, ser mig omkring men endast en tystnad finns i mitt huvud (när det gäller bloggen!!) viktigt att poängtera! hehehe.. Sällan tyst därinne annars...

Jag vet inget just nu... Det mesta känns lite tungt.... Tack Håkan för att du är tillbaka med dina "syrliga" inlägg, det är så skönt att känna att det finns någon som jag som grubblar sig igenom livet och som bara vägrar ta del i denna stereotypa värld där vi alla ska se ut på ett speciellt sätt, prata på ett speciellt sätt och skratta åt samma saker.

Orkar inte skriva mer just nu... Frid med er... // J

Måndag igen, det känns som att jag bara skriver det varje dag, ungefär som den där filmen "måndag hela veckan".
Helgen har varit upp och ner, min mamma har ju drabbats av något i sina ögon och det kan sluta med blindhet!! Jag skrev om det tidigare..

Det är hemskt att försöka trösta en person som är livrädd för att bli blind för vad säger man?? Hur tröstar man?
Jag blir rädd, jag lever mig in i hennes situation och känner att det måste vara hemskt!! Det som dessutom händer är att de är tvungna att ge henne massor med kortison men det i sin tur ger högt blodtryck så hon brottas med på tok för högt blodtryck också..

Bara hon håller ihop, bara allt blir bra, hon är ju bara 68 år..

Vi åt kräftor i lördags kväll hos fruns syster och make, vi åt tillsammans 3 kg på 4 personer. Förbannat gott var det, jag skulle kunna äta hur mycket som helst. Lite pannknack blev det igår men ingen större fara...

Jag har lite svårt att hitta flytet när jag skriver idag så jag avslutar mitt bloggande för dagen..

// J

Känslan av trötthet, eller förståelsen av att vi faktiskt bara finns här på jorden för ett ögonblick!
När vi sen vandrar mot dörren vi ska passera så undrar jag ofta om det är till något bättre, sämre eller om det bara blir mörkt och tyst. Om vi bara upphör att existera! Spelar kanske ingen roll för vi vet inget då, vi finns ju inte.

När vi ska vidare så undrar jag ändå om vi ska in till något nytt eller om vi ska bort från något gammalt, vad är vad?
Visst låter det som att jag knepar igen, men det blir så ibland. Min mamma är sjuk igen, hon har troligtvis fått proppar i sitt ena öga, hennes syn är mycket sämre och hon befinner sig på akademiska i Uppsala där de ska hjälpa henne. Det kan vara en sjukdom som går att bota men man är inte säker än..

Återigen så tycker jag nog att livet skrattar åt mig, om det inte skrattar så ler det sådär elakt med ena mungipan. Jag får lust att skrika och sparka, jag får lust att sätta mig ner med putande mun och säga att jag tänker inte vara med just nu för det är inget kul!

Tänk om det gick?! Om livet var som ett dataspel?! Så fort någonting gick fel så kunde man starta om spelet och göra om det, man kunde "spara" när man uppnått ett mål som kändes bra.. Hur skulle livet bli då?

Skulle man vara nöjd om man alltid fick som man ville. eller skulle man bara vilja ändra det som gjorde så ont att man inte orkade med det?
Eller skulle ett regisserat liv bli innehållslöst och utan överraskningar? Välj själva...

Jag har tagit upp det förr och tar upp det igen, när jag var yngre så var jag odödlig men jag har nu blivit varse om vår sårbarhet pga att den äldre generationen droppar av en efter en.

Jag trodde inte att det skulle vara såhär antagligen för att jag inte ville det..

Ät kräftor och drick öl, jag tänker göra det imorgon! //J

Det bästa sättet att försvara sina dåliga sidor är att kasta skugga på andra, om man som förälder dag ut och dag in sitter och kastar dynga på den andra föräldern så börjar sakta barnen att ändra åsikt och tycka lika som den som kastar dyngan.

Ni vet väl väl att beteendet ofta skapar attityden! Jag menar att ibland så händer det att man bara har en åsikt, en attityd om något speciellt. Om man då börjar rota i den och analyserar den så vet man inte varför man har den eller varifrån den kommer..

Less blir jag när jag ideligen får höra saker om mig själv som är rena osanningar och som endast fyller en funktion, lyfta fram sig själv som något fantastiskt!

Alla kan vi bygga luftslott men det är inte alla som flyttar in i dem!!

Fy för den lede... Nu ska jag göra något som jag inte riktigt ännu vet om att jag ska göra, för jag vet inte vad jag ska göra...

Förstår ni??  Ha det gott // J

Vilka kläder ska man ta på sig på morgonen när man sticker iväg tidigt? Imorse var det kallt så jag hoppade glatt i ett par ganska tajta jeans, jag tog på mig ett linne, t-shirt över det och en hoodjacka! Skönt kändes det då jag huttrade lite i köket innan jag stack iväg.

Klockan blev 10.00, kylan var borta och solen stekte, dessa "varma" kläder bannades nu och om jag haft en sax i fickan så hade jeansjävlarna gjorts om till shorts. Om det är något jag verkligen avskyr så är det att svettas i värmen och ha jeans på mig som sitter åt samtidigt!! BAD CHOICE!!

Imorgon bitti går jag iväg naken till jobbet med en ryggsäck fylld med kläder på ryggen, sen får vädergudarna bestämma vilket eller vilka plagg jag ska ta på mig när klockan är 10.00!! Om jag sen fryser enda fram till klockslaget så kvittar det så länge jag inte har tajta jeans i värmen!!!!!

Nu mat, sen träning och sist sova...

Ha en trevlig kväll.....//J

För att få fler läsare? Eller behöver jag det? Är det ett behov av bekräftelse när man önskar/jagar fler läsare?
Skriver man blogg för att man vill att så många som möjligt ska läsa den eller skriver man blogg för att man vill dela med sig av sina funderingar, sin vardag, sitt liv?

Jag vet inte? Jag funderar mycket på varför emellanåt och för mig är huvudorsaken att jag behöver skriva av mig! Mitt behov av att få uttrycka vad jag känner kommer nästan bäst ut när jag skriver ner det, när jag avstår från bloggandet ett tag så bubblar det i min hjärna av iver att få skriva. Det har för mig blivit en viktig kanal där jag kan göra mig av med både jobbiga och positiva funderingar..

Undrar om jag behöver fler läsare? Skulle jag skriva oftare då? Skulle min blogg ändra innehåll då?

Vilka funderingar!! Men är det inte så att vi människor hela tiden behöver bekräftelse från andra för att vi ska tycka om oss själva?!

Slutgrubblat nu! Fan dessa måndagar!! //J
Två inlägg på samma dag i tät följd!! Hmmmmmmm??

sitter i soffan och ser tillbaka över helgen. Det har varit fullt upp med besök från fruns släktingar, barn och min mamma. Vi hade ett litet kalas här för fruns son som nyligen fyllde 10 år.

Igår hade jag mitt första box pass för denna säsong, det var så roligt och jag blev så inspirerad så det slutade med att jag var med själv och slogs hela passet :-). Idag känns det som om jag åkt i en torktumlare i en timme eller så! jag som trodde att jag var någorlunda tränad!?

Idag ska jag återigen dyka ner i böckernas värld och verkligen försöka anstränga mig att läsa. Jag har ett problem med läsning pga min adhd. Det är att jag inte klarar av att koncentrera mig länge, bokstäverna och orden går ihop efter en liten stund och frustrationen växer som en surdeg i hjärnan, oerhört jobbigt är det och det tar mycket energi!

Jag skulle behöva ha viss litteratur som ljudböcker eftersom jag har tusen gånger lättare att lyssna och ta till mig än läsa, problemet här ligger i att då måste jag lämna läkarintyg på högskolan, då måste jag "avslöja" att jag har en koncentrationsstörning och det vill jag inte. Jag vill inte att någon ska veta, jag vill inte ha människors fördomar i ryggen. Ni anar inte vad en del ändrar attityd när de får veta!!

Ha nu en underbar måndag!! det känns som att måndagarna är de dagarna då man behöver extra påhejande från omgivningen!! // J

Tänk att man känner fredagen trots att man är ledig!? Inte för att jag är ledig nu men när jag varit ledig tidigare i somras så fick jag "fredagskänsla" varje gång. Man är mentalt inställd på att det blir lugnt och behagligt idag liksom...

Jag har suttit och knepat med mitt arbete som jag håller på med, dagarna är ganska korta i arbetsmiljö just nu men desto längre vid datorn pga en rapport som ska vara inlämnad i slutet av september. Den ska innehålla 7 sidor, då känns det lite extra bra att fredagen är här så man kan lägga rapporten åt sidan en stund.

I helgen kommer min mor hit, jag ska hämta henne imorgon bitti. Hon har inte besökt oss på hur länge som helst, vi flyttade in i vår lägenhet i april och hon har aldrig sett den!? Det ska bli jättekul att hon kommer hit, på vägen ut till henne plockar jag även upp dottern, hon ska med och hämta farmor.

För övrigt trampar livet på som vanligt, på söndag ska jag ha ett boxpass på prov inför hösten. Jag har gjort om programmet lite och har bjudit in lite folk för att se om det fungerar, det ska bli jättekul! irritationen på omgivningen är påtaglig just nu, jag blir så provocerad av barnen ibland så jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen!!

En fundering jag bär på är hur det kommer sig att allt man köper till sig själv ska alla andra i hushållet ha tillgång till? Jag menar att om man som våra barn nu har både egna mobiltelefoner, digitalkameror, nintendo ds, playstation osv osv så är det ju deras saker som man ABSOLUT INTE får röra! Som vuxen respekterar man det.

Nu har jag köpt en laptop och då blir det nästan kris pga av att jag inte vill "låna" ut den!? Då är man taskig.......
Fan jag tycker att det är oerhört viktigt att barnen får lära sig vad som är mitt och vad som är ditt, jag tänker inte ge mig på den punkten!

Ha nu en trevlig fredag!! // J